Bom Jesus do Monte, förklarat

Det mesta av förvirringen kring den här platsen försvinner när man accepterar att trappan inte är vägen till kyrkan. Den är kyrkans själva poäng. Kapellen, sicksackvägarna, fontänerna med vatten som rinner ur ögonen: allt är avsett att gås igenom i en bestämd ordning, och det tog över sexhundra år att bygga det så.

Vad ett heligt berg är

Efter Tridentinska konciliet började den katolska kyrkan i södra Europa bygga konstgjorda pilgrimskullar: en skogklädd sluttning, en trappstig, kapell längs den och en kyrka på toppen. Den som inte kunde ta sig till Jerusalem kunde gå en modell av staden i skala hemma. UNESCO använder det språket om Braga och kallar sluttningen ett kulturlandskap som frammanar kristet Jerusalem, och skrev in den 2019 under kriterium (iv): 26 hektar egendom inom en buffertzon på 232 hektar, upptagen som ett landskap och inte som en byggnad. Brödraskapet som äger den, Confraria do Bom Jesus do Monte, går tillbaka till 1629: det är brödraskapet, inte kyrkan du ser, så själva helgedomen är yngre än 1629.

Varför trappan har den form den har

Från portiken längst ned till kyrkplanen högst upp är det 573 trappsteg och en stigning på 116 meter, enligt Confrarias egen webbplats, som delar upp det i 376, sedan 104 och sedan 93. De summerar till exakt 573. Engelska Wikipedia säger 583: den officiella sidan räknar separat ytterligare 34 trappsteg nedanför kyrkplanen, så var du börjar och slutar räkna ändrar totalen. Jag har gått den flera hundra gånger och aldrig fått samma siffra två gånger. Båda uppgifterna finns på sidan om trappan.

De tre trapplöpen fyller olika uppgifter. Det första är Via Sacra, kantad av kapell med Passionsscener i terrakotta; åtta primitiva kapell drogs upp längs den på 1700-talet och bara de två första finns kvar. Det andra är Escadório dos Cinco Sentidos, sicksackvarianten som alla fotograferar, med en fontän vid varje sväng för Synen, Lukten, Hörseln, Känseln och Smaken. Vattnet rinner ur skulpturerna genom ögonen, näsan, öronen och munnen, vilket är grövre och bättre än det låter när man står framför det. Det tredje, Escadório das Três Virtudes, tillkom omkring 1781 för Tro, Hopp och Kärlek. Armillarsfärer löper längs bröstvärnen hela vägen upp.

Resonemanget du går uppför

Läst i ordning är klättringen ett resonemang. Du börjar bland bilder av Passionen, du passerar de fem kroppsliga sinnena i sicksackvängarna och först därefter når du de tre teologiska dygderna i det sista trapplöpet. Sinnena längst ned, dygderna högst upp. Du för resonemanget med benen, och det förklarar sicksacken: en rak trappa hade gått snabbare och förstört ordningsföljden, eftersom det är svängarna som stoppar dig vid varje fontän.

Högst upp ligger basilikan, den nyklassicistiska kyrkan av Carlos Amarante, byggd 1784-1811 och invigd 1834. Båda årtalen stämmer: det ena är byggnadsarbetet, det andra invigningen. Den ersatte en barockkyrka från omkring 1725 av Manuel Pinto Vilalobos. Bakom den planar marken ut till en park med en sjö och roddbåtar som nästan ingen på dagsutflykt någonsin får se.

Bergbanan som ingenjörsverk

Arbetet började i mars 1880 och Elevador do Bom Jesus öppnade den 25 mars 1882. Den schweiziske ingenjören Nikolaus Riggenbach ritade projektet och skickade instruktionerna från Schweiz; Raul Mesnier du Ponsard ledde arbetet på plats. Detta följer Confrarias egen sida och portugisiska Wikipedia.

Banan är 274 meter lång med normalspår, 1 435 mm, och stiger samma 116 meter som trappan. Det ger en lutning på 42 procent, alltså procent och inte grader, eftersom 116 delat med 274 är 42,3. Två vagnar balanseras med vatten: den stora tanken rymmer 5 850 liter och en andra tank på 216 liter matar de bakre bromsarna. Fyll den övre vagnen, töm den nedre, så sköter tyngdkraften resten. Varje vagn har 30 sittplatser på sex bänkar med fem platser vardera och tar upp till 8 stående plus konduktören, och färden tar två och en halv till fyra minuter beroende på belastningen. Det var den första bergbanan som byggdes på Iberiska halvön och är den äldsta i drift var som helst som använder vattenbalans. Biljetten kostar ett par euro och betalas nere vid foten; den senast publicerade siffran och dess källa finns på sidan om vad det kostar, och själva maskineriet på sidan om bergbanan.

Vad en guide tillför när platsen är gratis

Att besöka Bom Jesus do Monte är gratis. Området är öppet dygnet runt, basilikan tar ingen avgift och en buss från centrala Braga når den nedre porten på ungefär en halvtimme.

Pengar köper tre saker här. Transport, den verkliga utgiften om du bor i Porto 42 km bort. Någon som kan berätta vilket kapell som är vilket och varför näsan droppar. Och, på exakt en av turerna som listas här, bergbanebiljetten. Inträdet är gratis, så kontrollera i varje listning vad priset omfattar (sidan om biljetter). Valet mellan en dagstur och tåg görs på sidan om Porto, och om du funderar på att lägga till Guimarães samma dag, läs en dag eller två först: de som önskade sig mer tid här gav alla sin tur fem stjärnor.